Amen!

Har märkt att det är ofta på måndagar som jag tar tag i skrivandet här på bloggen av någon konstig anledning. Idag är det ju måndag vilket då innebär att jag är på hugget igen. Idag är det även min sista lediga dag  förrän jag börjar sommarjobba. Jajjamenn, imorgon bär det av mot Helsingfors och till Olympia terminalen där Silja Serenade förhoppningsvis står och väntar på att jag ska stiga ombord. Det är en tid sedan jag sist var där, men ser nog fram emot att komma tillbaka in i sjömansrutinerna. Precis som ifjol får jag lov att fira midsommarn ute till havs vilket förstås suger, men man får väl vara nöjd över att pengarna rullar in desto hårdare. Kommer bli kul att få återuppleva Stockholm också, ska nog se till att använda cykeln flitigt och försöka upptäcka nya guldkorn man inte tidigare sett. Combi passet som jag ska göra är denna gång åtta dagar långt, vilket betyder fyra landstigningar i grannlandet. Startar rätt tidigt med tåget imorgon bitti för att hinna åka via lägenheten och städa undan det sista innan min hyresgäst flyttar in. Hittade nämligen en ny finlandssvensk tjej som nu kommer bo på Romgatan mellan juli och december istället för den föregående komplicerade kandidaten som fick mitt tålamod att tryta. Hyreskontraktet är redan fixat vilket är en stor lättnad för mig. Nu kan man börja koncentrera sig på andra saker. Ska bara överlämna nycklarna ännu innan jag helt och hållet kan pusta ut. Räknar med att under morgondagen även hinna träffa en av mina närmaste vänner innan det blir dags att inleda arbetet på båten. 

Tänkte ännu kort berätta om helgens händelser. Beachfotbolls turneringen som jag deltog i under fredagen kunde inte ha gått bättre. Vinst efter vinst gjorde att vårt lag överlägset tog hem segern i hobbyserien. Det blev en fin pokal, vacker blombukett och många glittrande guldmedaljer med andra ord. Jag var dock inte på plats och bevittnade lördagens bravur men djungeltelegrafen är ett effektivt medel i dagens läge. Spenderade ju hela lördagen i bröllopsanda i Närpes, dialekternas och tomaternas kungliga landskap. Aldrig förr har jag sett så många växthus på samma ställe och aldrig förr har jag känt ett så stort behov av personlig tolk (skämtosido). Bröllopet var dock mycket lyckat och brudparet väldigt vackert. Dagen därpå, dvs. söndag morgon blev det att igen städa upp sig och dra klackarna på nytt på fötterna. Minstingen i min familj blev ju konfirmerad vilket innebar ett till besök i kyrkan. Därefter blev det traditionell kaffebjudning för hela slanten hemma på Salobacken för släkt och vänner. Vågar nog inte stiga på vågen på stund här framöver. Man kan lugnt säga att jag fått en överdos av sötsaker och andra onyttigheter, men samtidigt : who cares? Det är ju sommar bara  tre månader i året.